Sedan 2016 är tillfälliga uppehållstillstånd huvudregel i Sverige. Det har fått allvarliga konsekvenser för barn som växer upp här. De som tidigare hade kunnat få permanenta tillstånd får i dag bara stanna tillfälligt. När tillståndet löper ut och barnet har hunnit fylla 18 år betraktas hen plötsligt som vuxen – och förlorar rätten att stanna med sin familj.

I praktiken innebär det att unga människor, som har levt större delen av sina liv i Sverige, tvingas ansöka om ett nytt uppehållstillstånd utan möjlighet att åberopa anknytning till sina föräldrar. Den tidigare möjligheten att stanna på grund av stark förankring i Sverige – till exempel genom uppväxt, skolgång och språkkunskaper – avskaffades 2023 när grunden särskilt ömmande omständigheter togs bort. Samma undantag hade tidigare också kunnat skydda personer med allvarlig sjukdom eller stort vårdbehov.

Samtidigt har försörjningskraven höjts till nivåer som i praktiken utestänger unga. Dagens krav innebär en lön på minst 80 procent av medianlönen, nästan 30 000 kronor i månaden – en nivå som mycket få tonåringar eller unga vuxna i början av arbetslivet kan nå. Trots detta planeras en ytterligare höjning till 90 procent av medianlönen, över 33 000 kronor i månaden.

Konsekvensen är tydlig: allt fler unga utvisas ensamma, trots att de har sin familj, sin utbildning och hela sitt sociala liv i Sverige. I stället för att ge unga trygghet och framtidstro förstärks en politik som skapar otrygghet, splittrar familjer och driver ungdomar ut ur samhället.

Trots dessa effekter föreslås nu ytterligare skärpningar.. Det är en utveckling som riskerar att göra ett redan hårt regelverk ännu mer omänskligt – med unga människors liv som insats.